the story
Foto lånat av sf!
Mamma fick bröstcancer. Min mamma som jag redan stött bort och flyttat ifrån var döende. Jag hade önskat regelbundet att hon skulle dö, men när fallet var så, jag blev tokig, visste inte vad jag kände. I samband med allt det här så förlorade jag mitt självförtroende, mitt självförtroende var min personlighet, plötsligt så var jag ingen. Pappa försökte hjälpa mamma men hon ville inte ha hans hjälp, så min lillasyster tog på sig rollen som "mamma" när hon var hos mamma. Jag kände mig mer eller mindre tvungen att besöka henne då och då, vilket jag helt avsagt mig. Men det gjorde jag inte. Jag sket i henne, låtsades att hon inte fanns för i min värld existerade inte hon. Man ska inte behöva se sin mamma så, det långa blonda svallet som jag älskade så mycket försvann, hon blev kal. Jag hatade inte henne pga. cancern, utan av andra skäl jag inte vill ta upp men cancern satte punkten i det hela. Hon blev Dagny och jag blev mammalös.
Efter en svår operation och ett bröst amputerat så blev hon "frisk". Nu har hon fått "återfall" och är på ett behandlingshem i Danmark. Nästa vecka ska hon opereras här hemma i Växjö.
Under den perioden av mitt liv så ville jag inte visa mig svag utåt, jag ville inte vara med om svek igen, så jag byggde upp en mur (klyschigt men sant). Jag har inte lyckats riva den ännu, den finns där fortfarande och jag försöker att vara öppen. Men ibland så säger den till, "gör inte så, de hatar dig ändå, de lurar dig, de kommer göra bort dig". Jag litar helt enkelt inte på folk till 100 procent. Inte en enda person, inte ens mina närmaste vänner. Det här kändes aktuellt att berätta om då "I taket lyser stjärnorna" kommer i filmversion och mamma fått återfall. Jag vet inte om jag kommer klara att se den, utan att bryta ihop, om jag kommer klara att sitta där som en pinne med tomma ögon. Förlåt för text, men jag var tvungen. Tror inte en enda person kommer läsa men jag känner att jag borde publicera för att bli kvitt allt det här som jag inte berättat för någon. Det känns så svårt att säga det, får inte fram orden, vid datorn går det enklare, man kan gråta hur mycket som helst men ändå träffa tangenterna.
Jag ska gå och se den, I taket lyser stjärnorna. Jag ska inte hålla inne mer, för jag mår inte bra av det. Min mamma kommer få leva på sprutor resten av sitt liv och det är inte mitt fel och jag kan inte göra något åt det. Det suger! Döm mig inte efter denna, det är för svårt för er att förstå!
jag läste allt. Vet inte riktigt vad jag skall skriva, men tänkte göra det ändå, för jag känner igenom mig lite i en hel del av det du skrev, bl.a. i att du inte kan lita på folk till 100% och den där muren. Jag kommer också att fara och kolla på I taket lyser stjärnorna, och jag vet ärligt talat inte hur jag kommer att reagera (min mamma dog i cancer när jag var 8 och det sitter djupa sår i mig av det ännu. Jag var mammas flicka, hon var min idol, och plötsligt fanns hon inte där mera), men jag har läst boken och vill verkligen se filmen.
Jag känner inte dig, men du verkar vara en underbar person,l och jag hoppas att du i framtiden lyckas riva ner "muren". Ha det fint.
ps! Gillar din blogg btw ;) ds.
Jag läste... vet inte riktigt vad jag ska säga, blir tom på ord.
Livet är verkligen hemskt ibland!
Tänker på dej <3
jag vill verkligen se den där filmen
Jag läser och jag tycker du är stark som vågar säga hur du känner.
Gå gärna in på min blogg och hjälp mig att välja ut mitt bidrag till en fototävling.
Jag vet inte vad jag ska skriva, men ibland är livet inte rättvist. Men jag tycker att du är modig och stark som vågar skriva hur du känner dig.
och jag ska också titta på den där filmen.
du är sjukt stark rebecca som vågar skriva detta , jag läste allt och jag fattar dig til 110%.
Jätte bra skrivet och ett känslosamt innehåll.
du är modig rebecca !
det senaste var om dig , den texten där jag tkte att det var ett känslosamt innehåll
Ja.. livet är.. hemskt ?
Stark du är !
Hoppas allt blir så bra som det kan bli.
Jag ska se den där imorron=)
sv: det är bra :)
Läste igenom allt. Livet är verkligen hårt ibland. Men man försöker ju göra sitt bästa hela tiden. Men ibland går det bara inte.
Jag förstår dig precis fast jag inte haft nå nära som har vart döende..
Du är väldigt stark och modig som klarar allt det här. Du får en stor stjärna(!) av mig. För jag tror att jag inte hade klarat av det du gör.
Jag önskar dig all lycka och hoppas din mamma blir bättre och att du river den såkallade "muren". <3
shit rebecca <3
jag blev helt tom med ord när jag läste det , man börjar nästa gråta genom att bara läsa <''3
sv: ja, hoppas allt blir bra:)
hur får man en sån där där ner ?
som du har copyritght by brilliantbeccca ? =]
sv: haha, okej:)
jag får väl klura ;)
är det du som har gjort designen ?=)
sv: okej, den va fin=)
rebecca, jag vet inte riktigt vad jag ska säga...
jag blev verkligen berörd av texten och jag är väldigt nära på att börja gråta. Men jag kan inte säga att jag vet hur du känner , för jag upplever inte samma sak. Du betyder verkligen för mig rebecca, och jag kommer stötta dig livet ut. Det låter alltid så löjligt när man läser sånt "jag kommer alltid stötta dig". Men jag älskar verkligen dig, och du har verkligen fått mig att stå på mina ben. Så nu menar jag det och skriver det.
Jag älskar dig Rebecca Aflaki och jag kommer alltid stötta dig, vad som än händer! <3
Låter som du har haft en tung period i ditt liv och jag hoppas så att du kommer att kunna lite på folk igen. Och att din mamma blír frisk.
Kram Erica i Singapore
Hihi tack :) Och hoppas du får till de 100 :D
jaa, jsg trivs där för det mesta! det bästa vore väl om du gjorde ett besök där och var med en it-media klass :)
sv: har inte läst böckerna, men det är något jag måste göra! :) joo :D
sv: tack, och detsamma! :)
tack så mycket:)!
och jag läste allt, bara så du vet. och jag kan inte säga annat än att jag tycker det är hemskt. allt är så orättvist.. och som dom andra skrev; så tror jag att du är stark, och tar dej igenom detat på ett så bra sätt som möjligt:') kram<3
hihi tack =) :)
bloggkolla? :P
Gud jag måste se den! </3
Åh tack så jättemycket, gud va glad jag blir!!! Tack :D jättesnygg blogg, verkligen cool fotoblogg, finns nte många bra men din är najs!
Svar: Yäy, vi håller med varann xP
Svar: Bra att veta, bilden är tagen från en sida, glömt bort vad den heter. Starkt att du säger ifrån tycker jag!
Svar: Ingen orsak, ursak, dursak, aah! VARSÅGOD! :P
du är grymt bra rebecka!, även fast jag är långt borta så finns jag här om du behöver mig <3
aha okej
Jag är helt säker på att du är en helt underbar tjej. En helt fantastisk människa. Och nu sitter jag här och gråter, för jag tycker så synd om dig. Jag kan inte sätta mig in i din situation över huvud taget, det tänker jag inte säga, för det är det värsta som finns när folk säger "Jag förstår hur du känner dig!" fastän de aldrig har varit i närheten av situationen själva. Det ihop med "Var stark" eller "Du är starkare än det här". De har ingen aning om vad starkhet är, hur man är stark. Hur fan ska man vara stark när man är ett barn? Barn ska inte behöva vara starka, de ska få vara barn!
Du skriver helt sjukt bra, du är bara 14 år, men har redan en fantastisk talang för skrivande.
Jag önskar dig all lycka här i världen.
Jag läste allt du skrev, och det är svårt att beskriva känslan jag fick, rysningar. Jag tycker att du är stark som berättar det här, och du gör det för ditt eget bästa. Vi alla behöver ngn att komma och prata med i svåra stunder.
Igår såg jag filmen "I taket lyser stjänorna". Den var bra, och när jag läste din text kände jag igen mig.
Ha en det bra, kram!
Hej!
Jag har läst boken och jag ska se också filmen. Va stark för det är du !
Kram ^^
min klasskompis är med i den filmen :)
JAg förstår precis.. allting du skrev stämde så jävla mycket med mitt liv. Fast skillnaden var bara att mamma dog för ett&halvt år sen..
läste alltihop och ja är verkligen jätte ledsen för din skull<3 vet inte hur de känns och kan inte heller tänka mig de.Men vill bara säga att de är bra att lita på folk til 100% inte för att jag är så bra på de själv.men de är verkligen bra:)
sen om dom sviker en så fuck dom :) .Men du kommer klara dig=) Du verkar verkligen ha underbara vänner så va stark!:D<3 (ursäkta att jag skrev så mkt..x) )
jag läste allt och ville bara säga att ,jag vet inte hur det känns men du verkar stark så stå på dig!<3 du kommer klara dig igenom detta,du verkar verkligen ha underbara vänner det är verkligen värt att lita 100% på dom,ge de lite tid bara=)<3
Även om något liknande aldrig hänt mig, och förhoppningsvis aldrig kommer hända (ta det inte på ett elakt sätt), så känner jag igen mig i vissa delar av texten... Det är svårt att veta vad jag ska skriva, men jag tycker verkligen synd om dig.
Jag läste. Du var stark som vågade skriva ner allt, jag tänker på dig <3
Jag säger som många andra: Jag läste. Varför skulle man inte?
Du verkar vara en mycket trevlig tjej och alla behöver lätta på hjärtat någon gång ibland, trots att det kan vara svårt. Muren som stoppar känslor är inte bra. Det kan kännas bra för stunden att ha den där, men den förstår så himla mycket mer än den hjälper. Vi behöver gå sönder ibland för att veta att vi lever, precis som vi behöver skratta och vara glada. Jag har mer eller mindre tappat nästan alla mina vänner, jag skapade kaos i min familj och jag höll på att förstöra mitt och min pojkväns förhållande för att jag hade en jäkla mur som till slut blev hela min säkerhet. "Kan ingen komma nära, kan ingen skada." - precis så tänkte jag, och jag levde sådär länge. När hela mitt liv vändes upp och ner i och med familjebråk, en vän som sa farväl utan förvarning, prat om skilsmässa, ett förhållande som var svajigt och en tom själ som strävade efter full kontroll fick jag nog. Jag höll inte bara på att förstöra mig själv, utan också alla i min närhet. Den där muren är inte nödvändig. Absolut inte. Men vi vill gärna tro att den behövs, muren, att vi är säkra när den är där. Vi är aldrig säkra.
(Förlåt för att det blev mycket. Inte meningen.)
Jag hoppas innerligt att din mamma blir bättre och att ni får det bra. Ta hand om dig nu.
JAg vet att du förmodligen tycker att sånt som "jag finns här om du behöver mig", är det värsta du vetvid det här läget "/ Du är förmodligen utled på alla inlägg om alla som bryr sig, men jag kunde inte låta bli att skriva att hela solrosen från sjöstjärnan 08 finns som stöd, jäg älskar dig grymt mycket ebcca, önskade att vi bodde närmre varandra ... <33333333
förlåt för detta
men jag fattar inte
handlar det om dig, eller har du skrivit vad filmen handlar om?
sry :<
Mina föräldrar har också skiljts, men jag tog det väl inte jättehårt.. men det var inte kul heller. Jag har sett i taket lyser stjärnorna idag [Fredag februari 06] och jag tyckte att den var jättebra, och sorlig..
Becca, även om vi inte ses spc mkt så ska du veta att jag verkligen bryr mig och att jag kan komma över så fort du vill ! <3
Jag måste säga att jag nästan förstår dig, med det här att gå och se filmen utan att bryta ihop. Min farmor har livmoderhalscancer och har fått återfall 2 grr. Jag såg filmen och grät, jag grät inte för att filmen var sorglig. Utan för att jag är rädd att förlora någon som betyder lika mycket.
Jätte bra skrivet Rebecca.
Jag måste säga att jag nästan förstår dig, med det här att gå och se filmen utan att bryta ihop. Min farmor har livmoderhalscancer och har fått återfall 2 grr. Jag såg filmen och grät, jag grät inte för att filmen var sorglig. Utan för att jag är rädd att förlora någon som betyder lika mycket.
Jätte bra skrivet Rebecca.
rebecca, det var väldigt fint skrivit, när jag var på bion och såg "i taket lyser stjärnorna" så grina jag hela tiden, men filmen var så grymt bra!
jag läste..
och jag håller med jossi, man blir tom på ord..
btw, älskar din blogg! <3
gud vad sorgligt! jag börjar nästan gråta när jag läser det här! ;'(
Jag läste, och du kanske inte tror mej men en tår kröp fram ur mitt öga. Svårt att tro på folk på internet jag vet. Min min moster som jag står vädligt nära drabbades av bröstcanser. När jag fick veta det blev jag helt förkrossad. Jag trodde att hon skulle dö, men lyckligtvis så är hon frisk nu. Det är inte samma situation som dej jag vet men jag ville bara visa att jag tänker på dej.
Kram sara
vad har du för färg på din textstil ?
Du är så himla stark, bara att du vågade skriva ner allt! Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men du är stark! :)<3
jag fick tårar i ögonen när jag läste det här... så fruktansvärt hemskt. fortsätt kämpa! kram <3
Helt otroligt. Har läst din blogg ibland då&då men nu är det faktiskt första gången jag bläddrade igenom kategorierna och hittade det här inlägget, om dig och din familj. Du verkar vara en sådan stark tjej som försöker visa att du klarar det, att allt är helt okey men att innerst inne så vet du att det inte är det. Du verkar vara helgrym, sjyst och sånt'. Jag hoppas allt är bättre nu än vad det var innan. Om du vill prata om det (trots att inlägget du skrev var längesedan) så kan du berätta, bara om du vill ^^
Du har en jättefin blogg, förresten :)
gud så fint sagt !
